Tystnadens omfördelning: vem hörs när medier och civilsamhälle krymper?

Svensk samhällsdebatt blir inte tystare. Det produceras mer än någonsin. Men vilka röster som hörs förändras och det har betydelse för alla som arbetar med kommunikation och påverkan.

Tre saker händer samtidigt. Medierna krymper: SVT presenterade i februari ett sparpaket på 355 miljoner kronor och i maj stod det klart att 85 anställda lämnar, de flesta från Riksnyheterna. Sveriges Radio ska efter 2026 minska med ytterligare 220 heltidstjänster. Civilsamhället krymper: folkbildningen tappar 500 miljoner kronor i statsbidrag fram till 2026, statsbidraget till etniska organisationer har avskaffats och biståndet minskar med tre miljarder mellan 2026 och 2028. Och människor drar sig undan. Enligt Jämställdhetsmyndighetens data har nästan var tredje kvinna som syns offentligt utsatts för hot eller trakasserier och 22 procent av kvinnorna i politiken har avstått från att driva vissa frågor av det skälet.

När både de som vill berätta något och de som ska granska och sortera tunnas ut får aktörer med resurser oproportionerligt stort utrymme. Den som kan leverera färdiga citat, förberedda talespersoner och data när redaktionen inte hinner vinner. När en journalist har 25 minuter på en nyhet i stället för fyra timmar blir texten den som har material redan klart.

Vad det betyder för mindre organisationer

För organisationer utan egen kommunikationsavdelning blir det svårare att nå fram. Därför arbetar vi på Influera även med små och resurssvaga organisationer. Kunskapen om PR, public affairs och opinionsbildning behöver bli tillgänglig för fler. Det börjar med att förbereda fakta, citat och talespersoner innan de behövs, att göra det enkelt för journalister att använda det ni har och att bygga allianser med andra som delar er fråga.

Inlägget bygger på Sandro Wennbergs text i nyhetsbrevet Genomslaget den 16 maj 2026. Läs hela texten på Genomslaget.